Den bästa känslan på dagen är när man har gjort klart alla morgonsysslor och precis ska sätta sig i sadeln. Det har mockats, det har lagts ut nytt hö, det har ryktats och sadeln och tränsen är perfekt fastsatt. Hästen är förväntansfull och det är man även som ryttare. Klockan är runt åtta, det ligger fortfarande dagg i gräset och solen värmer mot ens hud. Precis när man sätter ena foten i stigbygeln och ska häva sig upp – just där och då är bästa stunden. Då vet man att man har en lång ritt i skogen framför sig. Solstrålarna silas genom lövverket och marken är mjuk av mossa och nedfallet barr. Det är helt lugnt och tyst, det enda som hörs är hästens andhämtning och knarrandet från sadeln. Då och då kvittrar en fågel. Man är långt borta från bilar och trafik och alla andra människor. Det är bara du och hästen och ingenting annat i världen existerar just för den stunden.
Just den stunden på morgonen är det som att hela världen är nyvaken. Man har hunnit äta en ostsmörgås och dricka lite kaffe, men annars har ingenting hänt än. Allt är nytt. Allt är möjligt. Du är lika nyvaken som hästen och alla löv i skogen. Efter en ensam stund i skogen kanske du hör hovarna från någon annan långt borta. Det är någon från klubben som också är ute på morgonritt. Det är verkligen en speciell stämning när man möts så tidigt på morgonen, i en skogsglänta bland susande lövträd och hängande trädkronor. Allt är milt och lugnt och när morgonritten är klar känner man sig stärkt i både kropp och själ. Det är en perfekt start på dagen, och allt börjar när man sätter ena foten i stigbygeln och häver sig upp.
